Jag heter Sara och är 41 år. När jag var fem månader fick jag en krampsjukdom som ledde till att jag fick hjärnskador.
Jag har vuxit upp med min mamma och pappa och lillebror och levt ett aktivt liv efter de förutsättningar jag har. Jag flyttade inte hemifrån förrän för ett och ett halvt år sedan. Jag har känt
mig trygg med att bo hos mina föräldrar. Jag har kunnat frigöra mig tack vare mina personliga assistenter.
Jag har haft personlig assistans sedan jag var 20 år. Mina assistenter har jobbat hos mig i många år.
Att jag nu bor i egen lägenhet och kan leva mitt eget liv är endast möjligt för att jag har mina assistenter dygnet runt som hjälper mig med allt. Om den personliga assistansen togs ifrån mig skulle jag inte kunna bo på det här sättet. Alla andra tänkbara alternativ skulle innebära livsavgörande inskränkningar i det fria liv jag nu lever.
Jag hoppas att politiker från alla partier förstår hur viktig den här reformen är för oss, inte bara för att kunna leva som andra utan för att faktiskt kunna överleva.