Skip to content

Marcus

Jag älskade att gå i skolan från första stund.

På sommarlovet gick jag bara och väntade på att skolan skulle börja igen för då visste jag hur dagarna skulle se ut.

Jag hade egen assistent i skolan, dom varierade under åren men jag trivdes med dom allihop för jag kände att dom var med mig hela tiden. Jag har lätt för att tycka om olika människor – när jag känner att dom ser mig. Gör dom inte det tappar jag intresset och försvinner i mig själv.

Efter skoldagen var jag så trött av alla intryck att jag fick gå hem och sova en stund.

Innan skoltiden var slut fick mina föräldrar träffa representanter från Försäkringskassan, kommunen, habiliteringen och skolpersonal för att reda ut vad som skulle hända sen. Daglig verksamhet, personliga assistenter, egen anpassad lägenhet att flytta till. Det var inga problem – alla var överens.

När hösten kom och alla mina klasskamrater började skolan igen var ingenting klart. Jag var alldeles vilsen. Jag blev deprimerad och fick en psykos.

Idag lever jag ett bra liv tack vare mina personliga assistenter. Jag stortrivs i min lägenhet och vill aldrig flytta hemifrån.

Utan mina assistenter skulle mitt liv bli tomt och torftigt. Förutom här hemma är dom med mig på körsången, teaterträningen, daglig verksamhet och badet i varmvattenbassängen som är livsnödvändig. Jag jobbar stenhårt i badet – där kan jag röra mig fritt och pulsen går upp.

– Skrivet med stöd av legal företrädare

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *