Jag är Simon! Trots att jag inte talar kan jag kommunicera med de flesta. Om de vill. Kan du? Vill du?
Mina föräldrar hjälpte mig med allt tills jag blev 9 år, då blev jag beviljad personlig assistans! Personlig assistans gav mig möjligheter att utveckla mina egna intressen, oberoende av andras behov och rutiner!
Jag kan – med assistans – göra det jag vill!
För mig betyder det allt!
Jag har kunnat flytta till egen lägenhet, precis som min bror! Jag kan resa, precis som han! Jag kan vara flexibel och spontan! Jag kan leva som andra! Fast jag sörjer att jag inte får köra bil!
ASSISTANS innebär att jag kan göra det jag vill, när jag vill. Och hur jag vill. Precis som du gör!
Jag bestämmer hur jag vill ha det i mitt hem, och när, och med vem, jag vill umgås. Vad jag vill äta, och när. Och med vem. Precis som du gör.
Jag gillar att laga mat och att baka. Att plantera och sköta växter. Jag städar gärna och gillar att möblera om och göra fint hemma. Särskilt då jag bjudit hem någon. Jag har många vänner och de är så betydelsefulla för mig! Min familj är liten och släkten nästan obefintlig så vännerna fyller en viktig funktion! Vi träffas och äter ihop, har kul, och firar högtider tillsammans. Kanske som du gör?
Jag har flera intressen och är med i flera föreningar. Kanske som du? Mitt föreningsengagemang har tagit mig till både Bryssel och Strasbourg där jag i EU-parlamentet talat om personlig assistans som en mänsklig rättighet! Något du kanske också skulle ha kunnat göra? Om det gällde dig!
Mellan dig och mig är skillnaderna antingen inga, få, eller många. Det är ASSISTANSEN som avgör!
Assistans för mig suddar ut skillnaderna mellan oss.