Hoppa till innehåll

Birgitta och Göran

Vi heter Birgitta och Göran. Vår son har autism, utvecklingsstörning och epilepsi. Han har behov av personlig assistans dygnet runt. För ett år sedan tog Försäkringskassan ifrån honom all assistans.

Sverige har ratificerat FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Artikel 15 stadgar förbud mot tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling. När makthavarna, alltså Försäkringskassan med regeringens stöd, tar ifrån vår son den assistans som han baserat hela sitt vuxna liv på, innebär det psykisk tortyr och grym och omänsklig behandling. Både för honom och oss närstående.

Sonen har haft assistans dygnet runt i tio år. Hans behov har inte minskat. När omprövningen inleddes lydde vi Försäkringskassans order och skaffade nya läkarintyg, utformade precis enligt deras egna riktlinjer. Men de struntade i intygen och i allt vi själva berättade och drog in all assistans. Försäkringskassans beslut var uppenbarligen skrivet enligt en färdig mall. Ansvarig handläggare var rent av borta på semester veckorna före beslutet. Försäkringskassan hade alltså bestämt sig i förväg och skrivit beslutet i förväg. Det var därför som ingenting i vår argumentation verkade gå fram.

Det var en förfärlig upplevelse att tala såsom till en vägg. Vi sov dåligt och stressen gjorde oss fysiskt sjuka. Vi överklagade. Nyligen fick vi rätt i domstol och vår son fick all assistans tillbaka. Livet börjar återvända, men för hur länge?

I dessa valtider talar politiker om trygghet, men det är inte vår och assistansanvändarnas trygghet de talar om. Vi och många med oss upplever istället otrygghet – i tortyrklass.

Lämna ett svar