Jag är 31 år gammal och rullstolsburen. Jag föddes med mycket svårigheter och många sjukdomar.
När jag tog studenten 2009 sökte jag en daglig verksamhet som skulle passa mig. Jag fick ett erbjudande från JAGs dagliga verksamhet men fick inte börja där för min kommun.
Jag blev tvungen att flytta för att få gå på denna dagliga verksamhet. Tack vare mina föräldrar som kämpade och letade efter en lägenhet som jag kunde bo i själv så fick jag det till slut men det var inte enkelt.
Eftersom det inte fanns någon lägenhet att hyra blev mina föräldrar tvungna att jobba hårt för att kunna ta lån och köpa lägenhet åt mig. När det var dags att överlåta lägenheten på mitt namn fick mina föräldrar diskutera i 6 månader med överförmyndaren innan detta kunde tillåtas. För han ansåg att jag inte kunde bo själv.
När jag skulle få fler assistenter för att kunna klara av att bo själv fick jag inte fler assistanstimmar. Istället fick jag färre timmar. Eftersom jag behöver assistans dygnet runt fick min familj ställa upp och ta hand om mig.
Efter ett år beviljades min ansökan om fler assistanstimmar.
Tack vare att staten tog hänsyn till mitt behov att leva som alla andra fick jag det och jag hoppas att jag får behålla de här timmarna så jag kan leva vidare som jag gör nu.
Det är tack vare mina assistenter som jag kan åka på semester, vara aktiv i olika föreningar, delta i olika aktiviteter och kämpa för ett fungerande samhälle.