Nu finns det möjlighet att leva som andra, riksdagen har stiftat en rättighetslag som heter LSS. Så stod det i brevet från Försäkringskassan. På den tiden var jag inte ett dugg ängslig över att få brev från Försäkringskassan. Det var 1994.
Jag har haft personlig assistans dygnet runt sedan 2002. Det har varit en som en bergodalbana. Jag och min man hade jättesvårt att ha personer i vårt hem. Men efter några år och många tips från andra som också hade personlig assistans så fick jag och maken livet att fungera igen.
Min rättighet till personlig assistans gav mig åter ett människovärde. Jag bestämde VEM som skulle hjälpa mig och NÄR och HUR hjälpen skulle ges.
2009 hände något mycket allvarligt med våra rättigheter. Försäkringskassan beviljar bara grundläggande behov om de är integritetsnära. Min assistans omprövas, men jag får behålla den.
2014 är det dags för omprövning igen. Jag blir chockad över hur detaljerat Försäkringskassan förhör mig. Jag ska redovisa det mest intima i mitt liv i minuter. Jag mådde verkligen skit efter detta. Men jag klarar mig rätt hyfsat även denna gång.
Nästa omprövning är 2017. Nu har reglerna hunnit ändras igen, men regeringen fryser omprövningarna. Annars hade det nya beslutet blivit en katastrof.
Mitt liv är inget liv utan assistans. Jag överlever, men risken är att jag dör av tristess och avsaknad av människovärde.
Jag är från Mariannelund där Emil i Lönneberga härjade – och han är min idol. Emil säger så här: ”När jag inte har pengar kan jag inte köpa sockerdricka. När jag har pengar får jag inte köpa sockerdricka. När i hundan ska jag dricka sockerdricka.
Jag säger så här: ”När jag väl fick min assistans så hade jag inga verktyg till en början för att kunna leva som andra. När jag väl fick verktygen för att kunna leva som andra så får jag ingen assistans. När i hundan ska jag kunna leva som andra.”