Jag heter Tim och jag är femton år gammal.
Jag bor i Stockholm med min mamma, pappa och min lillebror.
Jag föddes med ett sällsynt syndrom som gjorde att jag krampade hela tiden.
Det tog nästan livet av mig.
Under mina första tre månader genomgick jag ett antal hjärnoperationer som räddade mitt liv.
Jag tillbringade nästan hela mitt första år på sjukhuset.
Mina föräldrar lämnade aldrig min sida.
Det år jag fyllde två fick jag en lillebror, Leo.
Samma år beviljades jag även personlig assistans!
Personlig assistans är ett stöd som jag har oavsett var jag råkar befinna mig vid varje givet tillfälle.
Stödet är inte knutet till någon specifik byggnad, institution eller verksamhet.
Tack vare personlig assistans har jag kunnat växa upp i min familj. Jag har kunnat ta samma plats i min familj som min bror och kunnat växa upp sida vid sida med honom.
Eftersom jag har flera opraktiska funktionshinder och fortfarande har flera anfall varje dag behöver jag personlig assistans med det mesta.
Jag har fyra assistenter förutom mamma och pappa, och de hjälper mig att kommunicera, förflytta mig, klä på mig, äta, ja, praktiskt taget allt.
Tack vare personlig assistans kan jag gå i skolan, hänga med vänner, spela musik, bowla.
Allt som de flesta andra tar för självklart.
Tack vare personlig assistans kan jag leva ett bra liv.
Alla barn har rätt att växa upp i en familj!