Jag fick personlig assistans när jag var 17 år, nu är jag 34 år. Mina assistenter hjälper mej med allt som jag behöver ha hjälp med. Dom hjälper mej att komma ut när vill och dom kör min rullstol. Det gör att jag kan leva ett självständigt liv.
Jag bor i egen lägenhet sedan 2009. Där är det jag som bestämmer hur jag vill ha det, jag kan ta hem kompisar när vill, spela den musik vill, spela på min synt när jag vill utan att störa andra.
Jag har alltid personliga assistenter som arbetar med mej, dygnet runt. De hjälper mej hemma, på min dagliga verksamhet, på fritiden och på resor. Det gör att jag kan leva ett fritt liv, resa och själv bestämma var jag vill vara, precis som andra. Då jag inte kan prata med vanligt tal hjälper assistenterna mej med kontakten med andra människor så att de också kan förstå vad jag vill göra och ha sagt.
Min mamma och pappa är gode män. Dom känner mej ju bäst och hjälper mej att prata med Försäkringskassan och andra myndigheter så att jag kan få det stöd jag behöver för att leva ett bra liv.
Tack vare personlig assistans kan jag, trots mina funktionsnedsättningar, leva ett fritt och självständigt liv.